Vanliga frågor

Ansvaren inom informationsproduktionen kommer inte att ändras, utan kommunerna kommer även i fortsättningen att ansvara för områdesanvändningen och tillstånden för byggande. Den som producerar uppgifterna, till exempel en kommun, ansvarar för att upprätthålla uppgifterna. Kommunerna och landskapsförbunden kommer i fortsättningen att skicka information om byggande och områdesanvändning till det riksomfattande systemet i ett maskinläsbart format som avtalas gemensamt. Mellan systemet upprättas nödvändiga gränssnitt för detta.

Ansvaret för att upprätthålla eller uppdatera andra registeruppgifter ändras inte. Till exempel fortsätter uppdateringen av uppgifterna i fastighetsdatasystemet på samma sätt som hittills. Överföringen av information om planer, tomtindelningar och byggnader kommer att ändras: i stället för fastighetsdatasystemet kommer dessa uppgifter att föras in i datasystemet för den byggda miljön, varifrån de hämtas till fastighetsdatasystemet via ett gränssnitt.

Datasystemet för den byggda miljön påverkar inte kommunernas lagstadgade skyldighet att upprätthålla en aktuell plan. Den aktuella planen kan finnas i kommunens egna system eller upprätthållas i det riksomfattande datasystemet. Det senare alternativet kräver att kommunen skickar uppgifterna om gällande planer till systemet.

Kommunerna har även i fortsättningen rätt att utveckla sina egna system och informationstjänster och det riksomfattande systemet ersätter inte kommunernas egna system. Om man vill, kan kommunen i fortsättningen emellertid endast upprätthålla uppgifter om områdesanvändningen, såsom planer, i datasystemet för den byggda miljön. Kommunen ansvarar för att uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön är uppdaterade. Den primära platsen för uppgifterna kan fortfarande vara kommunens system, om inte kommunen enbart utnyttjar datasystemet för den byggda miljön.

Riksdagen antog lagarna som styr den digitala reformen av den byggda miljön i februari 2023. Lagen om datasystemet för den byggda miljön samt ändringen av markanvändnings- och bygglagen (fr.o.m. 1.1.2025 lagen om områdesanvändning) träder i kraft 1.1.2024.

Kommunen eller landskapsförbundet kan göra tomtindelningar och planer på samma sätt som hittills sätt fram till utgången av 2028. Det är dock tillrådligt att övergå till ett nytt verksamhetssätt så snart som möjligt.

Uppgifter om områdesanvändningen som uppkommer efter övergångsperioden ska kommunerna föra in i systemet senast 1.1.2029 (5 § i lagen om datasystemet för den byggda miljön). Om ett planprojekt som inletts tidigare fortsätter under 2029 ska det föras in i systemet i det format som lagen kräver.

Bygglagen träder i kraft 1.1.2025. Kommunerna ska börja föra över uppgifter om byggandet till datasystemet för den byggda miljön senast från och med 1.1.2028. Kommunerna är dock skyldiga att utfärda bygglov i datamodellformat redan när lagen träder i kraft 2025.

Skyldigheten att lämna uppgifter och omvandla uppgifter till datamodellformatet gäller endast de processer som har inletts samma dag då lagarna träder i kraft eller därefter. Lagarna förutsätter inte att existerande uppgifter förs in till datasystemet för den byggda miljön, men kommunen eller landskapsförbundet har om de så önskar möjlighet att även föra in andra befintliga uppgifter till datasystemet.

Mer information om överföring av gammalt planmaterial till datasystemet och VOOKA-projektet.

Miljöministeriet förbereder just nu en datamodellutbildning avsedd för planläggare och dem som utarbetar tomtindelningar. Medarbetare inom byggnadstillsynen erbjuds fortbildning till exempel vid yrkeshögskolorna LAB och Metropolia.

Kompetensutveckling för personalen till en nivå som motsvarar reformen hör till de stödberättigande kostnader som ersätts.

Upprättandet av datasystemet för den byggda miljön ingår i regeringsprogrammet. I regeringsprogrammet fastställs att kommunernas faktiska kostnader och kostnader av engångskaraktär kommer att ersättas. Vid ersättandet av de faktiska kostnaderna beaktas de merkostnader och besparingar som kommunerna orsakats.

Omställningen medför kostnader i början och kräver ny kompetens och därför erbjuds kommunerna stödtjänster och understöd bland annat för personalutbildning. Kostnaderna och kostnadsbehoven har uppskattats i expertutredningar inom vilka man har gjort enkäter och intervjuer i kommunerna.

I och med den nya verksamhetsmodellen kommer kommunernas datasystem, program och gränssnitt att behöva ändras, vilket medför kostnader. Kostnaderna har uppskattats i anslutning till Ryhti-projektet, men det är svårt att fastställa exakta summor för enskilda kommuner, eftersom olika system har olika beredskapsnivå för införande av nationella datamodeller. Kommunerna får ekonomiskt stöd för omställningen.

Skyldigheterna att föra över information minskar i och med den nya verksamhetsmodellen, vilket också skapar betydande fördelar för kommunerna eftersom man sparar arbetstid.

Systemleverantörerna utvecklar de system som kommunerna använder för att de ska uppfylla de nya kraven. Programföretagen följer noggrant arbetet för nationell interoperabilitet och utvecklingen av datasystemet för den byggda miljön. Datasystemets utvecklingsteam har en regelbunden dialog med programföretag och tjänsteleverantörer. Programföretagen deltar också i centrala projekt där de nya verksamhetsmodellerna utvecklas och testas (bl.a. projekten KAATIO och RAVA3Pro).

Digital säkerhet, det vill säga informationssäkerhet, dataskydd, cybersäkerhet, riskhantering, verksamhetens kontinuitet och beredskap, har beaktats i datasystemet för den byggda miljön. I samband med den tekniska definitionen av datasystemet har man utrett den digitala säkerheten. Enligt bedömningen är den digitala säkerheten bättre med det riksomfattande datasystemet jämfört med nuläget där systemen är decentraliserade.

Den nuvarande situationen är förknippad med betydande sårbarheter: informationshantering görs i flera datasystem och man använder olika slags klassificeringar och tekniska lösningar som ger upphov till betydande risker och anhopningseffekter. Säkerheten förbättras när enhetliga metoder för klassificering av information införs. I det riksomfattande systemet kan klassificeringen vid behov ändras snabbt och vissa helheter kan göras otillgängliga i systemets offentliga informationstjänst.

För datasystemet har det gjorts en risk- och effektivitetsbedömning av den övergripande säkerheten, en utredning av behovet av politiska riktlinjer i anslutning till den digitala säkerheten samt en bedömning av anhopningseffekterna för öppna data i datasystemet för den byggda miljön.

I en digital miljö måste tillgången till information begränsas. Tillsammans med kommunerna och statliga aktörer har man granskat uppgifter om kritisk infrastruktur samt tagit fram en klassificering av vilka data som delas öppet och vilka som i sin tur begränsas endast för användning av myndigheterna. På så sätt säkerställs att till exempel sammanslagning av data inte utgör en risk för individens eller samhällets säkerhet.

Var och en har rätt att dra nytta av myndigheternas offentliga data, men rätten begränsas till exempel av sekretess, tredje parters immateriella rättigheter och skyddet av personuppgifter. Till exempel kan byggnadsuppgifter vara personuppgifter.

EU-lagstiftningen styr mot öppen och kostnadsfri offentlig information. Europeiska unionens direktiv om öppna data trädde i kraft i Finland 2021. Direktivet begränsar myndigheternas rätt att dra ekonomisk nytta av den information som de producerar. I verkställighetsförordningen för direktivet, som trädde i kraft 9.2.2023, definieras planmaterial som en värdefull resurs, det vill säga öppna data.

Planbilagor kan föras in i datasystemet för den byggda miljön och länkas därifrån. Exempelvis kan man till en begäran om utlåtande som skickas via e-post bifoga en länk till material i datasystemet för den byggda miljön.

Sändning av handlingar direkt från systemet, automatisering av begäran om myndighetsutlåtanden eller någon annan motsvarande funktion har i detta skede inte planerats.

Miljöministeriet har kartlagt systemen som finns i andra länder. Kartläggningen omfattade Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Estland.

Till exempel i Danmark regleras markanvändningen och byggandet genom bygglagen (byggelove) och planlagen (planlove). Danmark har en nationell informationsresurs för plan- och planeringsuppgifter, PlanData. Där är kommunerna skyldiga att utarbeta planerna enligt den nationella modellen och föra in uppgifterna i den nationella informationsresursen. I Nederländerna förs planinformation in i den nationella planinformationstjänsten Ruimtelijkeplannen.nl.

För beslutsprocessen kan man ur en plan i datamodellformat hämta ett utdrag i människoläsbart format, det vill säga en kartbild som motsvarar den nuvarande modellen för plankartan. Detta utdrag kan lämnas för godkännande. Planen i datamodellformat innehåller samma uppgifter i maskinläsbart format. Den kommande lagstiftningen förhindrar inte godkännande av en plan i datamodellformat.

Ja. Olika typer av planer skickas i fortsättningen till datasystemet för den byggda miljön. Skyldigheten gäller detaljplaner, generalplaner och landskapsplaner. Detaljerade planslag beskrivs i det kodsystem(du blir omdirigerad till en annan tjänst) som används för att skapa datasystemet.

Planuppgifterna kan skickas från och med 1.1.2024 och ska skickas senast från och med 1.1.2029. Skyldigheten i lagen gäller endast nya planer.

I VOOKA-projektet som Finlands miljöcentral och miljöministeriet driver tillsammans utreds hur planområdesgränserna i gällande detaljplaner och generalplaner i Finland kan exporteras till ett nationellt interoperabelt datamodellformat och föras in i datasystemet för den byggda miljön.

Man strävar inte efter att exportera alla planuppgifter till datamodellformatet. Projektets slutresultat är en omfattande registerkarta i vektorformat över planerna. Till en enskild plan fogas en identifikationskod, andra identifikationsuppgifter och en planavgränsning. Till avgränsningen länkas plankartan, planbestämmelserna och planbeskrivningen. Arbetet utförs i ett nära samarbete med kommunerna.

VOOKA-projektet inleddes med ett pilotprojekt tillsammans med kommunerna i Södra Savolax. Med hjälp av erfarenheterna från pilotprojektet avgörs vilket som är det bästa sättet att dela upp den omfattande arbetshelheten och upphandla arbetet samt vilken den slutliga avgränsningen är i fråga om det datainnehåll som förs in i datamodellen. Målet är att all planinformation ska vara tillgänglig i datasystemet före 1.1.2029.

Det finns ingen lagstadgad skyldighet att använda gällande material i datamodellformat eller att lägga till det i datasystemet. Kommunen kan till exempel själv bestämma hur man vill gå till väga med gällande tomtindelningar.

Kommunerna går över till att använda datasystemet för den byggda miljön enskilt eller som kontrollerade grupper. Kommunen får information i god tid när övergången är redo att genomföras. Övergångsperioden avtalas tillsammans med kommunen.

Byggnadsinformationen från MDB förs in i datasystemet för den byggda miljön som en masskörning 2023. Mellan datasystemet och MDB:s register skapas ett ändringsgränssnitt, med vilket de uppgifter som kommer efter masskörningen uppdateras i datasystemet tills kommunen har börjat använda datasystemet. Med andra ord kommer informationen att under övergångsfasen strömma direkt från MDB till datasystemet för den byggda miljön. Gränssnittet bryts först när kommunen själv kan spara information i datasystemet för den byggda miljön. Under övergångsfasen skickar kommunen information direkt till MDB.

För närvarande hämtas den permanenta byggnadsbeteckningen och lägenhetsbeteckningen från befolkningsdatasystemet. När kommunen har övergått till datasystemet för den byggda miljön hämtas den permanenta byggnadsbeteckningen och lägenhetsbeteckningen från datasystemet för den byggda miljön, dit också uppgifterna skickas.

Finlands miljöcentral Syke ansvarar för att den mest aktuella informationen finns tillgänglig. Syke ansvarar för att datasystemet alltid tillhandahåller den senaste informationen som fåtts av från informationsproducenterna och att informationen från olika källor sammanslås korrekt.

I anslutning till informationen fastställs vem som får uppdatera den. I datasystemet strävar man efter att minimera sådana situationer där samma information behöver uppdateras från olika källor. I en idealsituation finns det inte flera olika åsikter om samma information. Om informationen som kommer från två informationsproducenter, till exempel en kommun och den riksomfattande terrängdatabasen, skiljer sig, kan användaren välja vilken information hen vill studera.

Information som en kommun har sparat ändras inte i datasystemet för den byggda miljön. Skattemyndighetens information ersätter inte kommunens information. Målet är emellertid att kommunerna lättare än tidigare ska få tillgång till information som skattemyndigheten tillställer.

Den som är skyldig att betala fastighetsskatt ska varje år meddela byggnadsuppgifterna i anslutning till fastighetsskatten till Skatteförvaltningen. Finlands miljöcentral har rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter som den behöver för att upprätthålla uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön. Kommunerna får via datasystemet tillgång till Skatteförvaltningens byggnadsuppgifter, byggnadsuppgifter som lämnats av kommunen och uppgifter som identifierats via den riksomfattande terrängdatabasen. Då kan kommunerna identifiera skillnader och vid behov vidta korrigerande åtgärder.