Vanliga frågor

I datasystemet för den byggda miljön har man fäst särskild uppmärksamhet vid den digitala säkerheten.

Det nya systemet förbättrar den nationella säkerheten. Den nuvarande situationen är förknippad med betydande sårbarheter när informationshanteringen är splittrad till flera informationssystem och olika sätt att dela information används. Säkerheten förbättras när olika myndigheter inför enhetliga sätt att klassificera information, det vill säga praxis för delning av informationen från systemen.

För datasystemet har det gjorts en risk- och effektivitetsbedömning av den övergripande säkerheten, en utredning av behovet av politiska riktlinjer i anslutning till den digitala säkerheten samt en bedömning av anhopningseffekterna för öppna data i datasystemet för den byggda miljön. I genomförandet av systemet har man beaktat alla nödvändiga hanteringsåtgärder som framkommit i utredningarna av den digitala säkerheten.

Till användarna av Ryhti-systemet delas endast information som de har lagstadgad rätt till. Tillsammans med kommunerna och de statliga aktörerna har man granskat information om kritisk infrastruktur samt kategoriserat vilka uppgifter som ska delas öppet och vilka som ska begränsas endast till myndighetsbruk. Information om kritisk infrastruktur delas endast till myndigheter. Genom detta säkerställer man att till exempel kombinering av uppgifter inte äventyrar individens eller samhällets säkerhet.

Det tekniska genomförandet styrs av en datasäkerhetsexpert. Datasystemets tekniska genomförande görs i enlighet med de nationella kriterierna för informationssäkerhetsauditering (Katakri). Finlands miljöcentral genomför en auditering enligt Katakri-kraven. I tillämpliga delar beaktas också kriterierna för bedömning av informationssäkerheten i den offentliga förvaltningen (Julkri).

Varje ibruktagande av systemet föregås av en bedömning av informationssäkerheten hos det tekniska genomförandet. Finlands miljöcentral samarbetar med Cybersäkerhetscentret i genomförandet av driftsmiljöerna.

I jämförelseländerna, till exempel i Estland, Danmark och Nederländerna, används redan datasystem till vilka kommunerna för in gällande och anhängiga detaljplaner. Nationella plandatamodeller används i Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Tyskland. 

Till exempel i Danmark regleras markanvändningen och byggandet genom bygglagen (byggelove) och planlagen (planlove). Danmark har en nationell informationsresurs för plan- och planeringsuppgifter, PlanData(du blir omdirigerad till en annan tjänst). Där är kommunerna skyldiga att utarbeta planerna enligt den nationella modellen och föra in uppgifterna i den nationella informationsresursen. I Nederländerna förs planinformation in i den nationella planinformationstjänsten Ruimtelijkeplannen.nl(du blir omdirigerad till en annan tjänst).

Nationella byggnadsdatasystem används i flera länder, till exempel i Estland. EU främjar utvecklingen av byggnadsdatasystem bland annat i initiativet Digital Building Log Book. EU förpliktar till interoperabel plan- och byggnadsinformation som är tillgänglig via gränssnitt och laddningstjänster. Omställningen har främjats framgångsrikt i andra länder och inte heller vi i Finland har råd att hamna på efterkälken i utvecklingen.

Läs mer om den internationella utvecklingen och bekanta dig med systemen i Danmark och Nederländerna(du blir omdirigerad till en annan tjänst), ym.fi (på finska)

I startskedet används systemet i första hand av de myndigheter som producerar information. När informationsmängden ökar under övergångsperioden, börjar systemet bättre betjäna även andra som utnyttjar informationen.

Maskinläsbar och tidsenlig information som uppfyller de aktuella kraven är grunden för digitaliseringen. Målet med digitaliseringen är inte bara att uppnå kostnadsbesparingar, utan också att erbjuda bättre tjänster för användarna. Informationens värde ökar när den finns tillgänglig i interoperabelt format på ett och samma ställe. Likaså förbättras tillförlitligheten och den digitala säkerheten.

Den riksomfattande investeringen i datasystemet för den byggda miljön återbetalar sig när informationen är bättre tillgänglig, kvaliteten på informationen förbättras och informationshanteringen blir lättare.

Kommunerna

• Informationsöverföringen mellan staten och kommunerna förenklas. Kommunerna sparar pengar när de gör informationen om planläggning och byggande tillgängliga för de statliga myndigheterna endast en gång.
• Interoperabla data, gränssnitt och enhetliga praxis underlättar kommunens systemanskaffningar i och med att det behövs färre skräddarsydda lösningar.
• I ett centraliserat system kan man lägga mer resurser på den digitala säkerheten och dataskyddet än i ett decentraliserat system.
• Från uppföljningen av områdesanvändningen kan man övergå till lägesbilder, prognostisering och strategisk planering.

Statsförvaltningen

• Samarbetet mellan myndigheterna förbättras: Tidsenlig information överförs smidigare mellan statliga myndigheter och kommuner och behöver inte skickas till flera ställen.
• Myndighetsprocesserna blir effektivare och det manuella arbetet minskar när informationen grundar sig på gemensamma standarder och informationsöverföringen automatiseras.
• Helhetsbilden stärks: Man får information som överskrider områdes- och organisationsgränserna från hela landet. Tidsenlig och tillförlitlig information kan utnyttjas i beslutsfattandet och användas som underlag för noggrannare statistik, prognoser och modelleringar.
• Skattemyndigheten får tidsenliga uppgifter till exempel för fastighetsbeskattningen.
• Räddningsverket får enkelt information om objekt, till exempel byggnadsritningar i 3D.  

Byggnadernas ägare och användare samt invånarna

• Demokratin stärks: Kommuninvånarna får information om planläggningen enklare än tidigare, vilket bidrar till att det blir lättare att delta.
• Byggnadernas säkerhet förbättras. Information ger ägaren, köparen eller finansiären en bättre uppfattning om kvaliteten och värdet. Exempelvis kan man spåra ämnen, byggprodukter eller konstruktioner som senare konstaterats utgöra en risk.
• Tjänsterna som erbjuds (t.ex. försäkringar, fastighetsbeskattning, fastighetsköp) grundar sig på tidsenlig och tillförlitlig information.

Företag

• Företag kan bygga upp allt bättre tjänster som grundar sig på tidsenlig information.
• Företag kan söka information för hela landet på ett och samma ställe till exempel vid val av placeringsort för affärsverksamheten.

Följande webbutbildning, som tar ungefär 60 minuter,n avläggas genast: Datasystem för den byggda miljön – vad förändras?(du blir omdirigerad till en annan tjänst)

Ansvaren inom informationsproduktionen kommer inte att ändras, utan kommunerna kommer även i fortsättningen att ansvara för områdesanvändningen och tillstånden för byggande. Den som producerar uppgifterna, till exempel en kommun, ansvarar för att upprätthålla uppgifterna. Kommunerna och landskapsförbunden kommer i fortsättningen att skicka information om byggande och områdesanvändning till det riksomfattande systemet i ett maskinläsbart format som avtalas gemensamt. Mellan systemet upprättas nödvändiga gränssnitt för detta.

Ansvaret för att upprätthålla eller uppdatera andra registeruppgifter ändras inte. Till exempel fortsätter uppdateringen av uppgifterna i fastighetsdatasystemet på samma sätt som hittills. Överföringen av information om planer, tomtindelningar och byggnader kommer att ändras: i stället för fastighetsdatasystemet kommer dessa uppgifter att föras in i datasystemet för den byggda miljön, varifrån de hämtas till fastighetsdatasystemet via ett gränssnitt.

Kommunerna har även i fortsättningen rätt att utveckla sina egna system och informationstjänster och det riksomfattande systemet ersätter inte kommunernas egna system. Om man vill, kan kommunen i fortsättningen emellertid endast upprätthålla uppgifter om områdesanvändningen, såsom planer, i datasystemet för den byggda miljön. Kommunen ansvarar för att uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön är uppdaterade. Den primära platsen för uppgifterna kan fortfarande vara kommunens system, om inte kommunen enbart utnyttjar datasystemet för den byggda miljön.

Riksdagen antog lagarna som styr den digitala reformen av den byggda miljön i februari 2023. Lagen om datasystemet för den byggda miljön samt ändringen av markanvändnings- och bygglagen (fr.o.m. 1.1.2025 lagen om områdesanvändning) träder i kraft 1.1.2024.

Kommunen eller landskapsförbundet kan göra tomtindelningar och planer på samma sätt som hittills sätt fram till utgången av 2028. Det är dock tillrådligt att övergå till ett nytt verksamhetssätt så snart som möjligt.

Uppgifter om områdesanvändningen som uppkommer efter övergångsperioden ska kommunerna föra in i systemet senast 1.1.2029 (5 § i lagen om datasystemet för den byggda miljön). Om ett planprojekt som inletts tidigare fortsätter under 2029 ska det föras in i systemet i det format som lagen kräver.

Bygglagen träder i kraft 1.1.2025. Kommunerna ska börja föra över uppgifter om byggandet till datasystemet för den byggda miljön senast från och med 1.1.2029. Kommunerna är dock skyldiga att utfärda bygglov i datamodellformat redan från 1.1.2026.

Skyldigheten att lämna uppgifter och omvandla uppgifter till datamodellformatet gäller endast de processer som har inletts samma dag då lagarna träder i kraft eller därefter. Lagarna förutsätter inte att existerande uppgifter förs in till datasystemet för den byggda miljön, men kommunen eller landskapsförbundet har om de så önskar möjlighet att även föra in andra befintliga uppgifter till datasystemet.

Mer information om överföring av gammalt planmaterial till datasystemet och VOOKA-projektet.

Miljöministeriet förbereder just nu en datamodellutbildning avsedd för planläggare och dem som utarbetar tomtindelningar. Medarbetare inom byggnadstillsynen erbjuds fortbildning till exempel vid yrkeshögskolorna LAB och Metropolia.

Kompetensutveckling för personalen till en nivå som motsvarar reformen hör till de stödberättigande kostnader som ersätts.

Upprättandet av datasystemet för den byggda miljön ingår i regeringsprogrammet. I regeringsprogrammet fastställs att kommunernas faktiska kostnader och kostnader av engångskaraktär kommer att ersättas. Vid ersättandet av de faktiska kostnaderna beaktas de merkostnader och besparingar som kommunerna orsakats.

Omställningen medför kostnader i början och kräver ny kompetens och därför erbjuds kommunerna stödtjänster och understöd bland annat för personalutbildning. Kostnaderna och kostnadsbehoven har uppskattats i expertutredningar inom vilka man har gjort enkäter och intervjuer i kommunerna.

I och med den nya verksamhetsmodellen kommer kommunernas datasystem, program och gränssnitt att behöva ändras, vilket medför kostnader. Kostnaderna har uppskattats i anslutning till Ryhti-projektet, men det är svårt att fastställa exakta summor för enskilda kommuner, eftersom olika system har olika beredskapsnivå för införande av nationella datamodeller. Kommunerna får ekonomiskt stöd för omställningen.

Skyldigheterna att föra över information minskar i och med den nya verksamhetsmodellen, vilket också skapar betydande fördelar för kommunerna eftersom man sparar arbetstid.

Systemleverantörerna utvecklar de system som kommunerna använder för att de ska uppfylla de nya kraven. Programföretagen följer noggrant arbetet för nationell interoperabilitet och utvecklingen av datasystemet för den byggda miljön. Datasystemets utvecklingsteam har en regelbunden dialog med programföretag och tjänsteleverantörer. Programföretagen deltar också i centrala projekt där de nya verksamhetsmodellerna utvecklas och testas (bl.a. projekten KAATIO och RAVA3Pro).

Med hjälp av en datamodell kan man beskriva de strukturella kraven som ställs på informationen om ett visst fenomen. Syftet med datamodellbaserad planering i anslutning till den byggda miljön är att informationen ska vara maskinläsbar. Informationen i en plan som utarbetats i datamodellformat är alltså i en sådan strukturerad form som olika system kan läsa. Detta kommer att leda till en enorm förbättring av till exempel sökbarheten hos planinformationen.

En datamodellbaserad plan är inte längre bunden till ett enda presentationssätt, som en kartbild i form av en pappers- eller PDF-utskrift, utan den kan visas med olika verktyg. Detta gör det lättare att med hjälp av en kartapplikation producera olika interaktiva visualiseringar och temakartor av planinformationen, eller statistik som visas som temakartor, tabeller eller diagram.

Informationen i kommunernas system är redan till stor del strukturerad. Det som är nytt är att informationen i fortsättningen kommer att produceras i ett gemensamt avtalat och nationellt interoperabelt format. Det nationella formatet uppfyller också EU-lagstiftningens krav på informationens tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändning.

När man talar om nationella datamodeller för den byggda miljön är det bra att förstå att en datamodell inte är samma sak som en informationsmodell, alltså en tredimensionell stadsmodell eller BIM-modellen för en byggnad. Datamodellen är en strukturell och maskinläsbar dataspecifikation som kan användas för att producera interoperabla data och interoperabla datalager. Informationsmodellen(du blir omdirigerad till en annan tjänst) är ett dataset som producerats om objektet i avtalat format och där uppgifter om egenskaper ingår. När man talar om tredimensionella modeller för städer rekommenderas begreppet stadsmodell. När man talar om tredimensionella byggnadsmodeller rekommenderas begreppet byggnadsinformationsmodell(du blir omdirigerad till en annan tjänst).

Läs mer om interoperabilitetsarbetet(du blir omdirigerad till en annan tjänst)

Datasystemet för den byggda miljön påverkar inte kommunernas lagstadgade skyldighet att upprätthålla en aktuell plan. Den aktuella planen kan finnas i kommunens egna system eller upprätthållas i det riksomfattande datasystemet. Det senare alternativet kräver att kommunen skickar uppgifterna om gällande planer till systemet.

Kommunen eller landskapet kan i fortsättningen hämta en permanent unik beteckning för en plan ur datasystemet för den byggda miljön. Beteckningen kommer sannolikt att ha formen AK-100254 för detaljplaner och formen YK-533824 för generalplaner. Beteckningen kan sökas redan innan planen kungörs som anhängig, varvid den kan användas i kungörelsen om anhängiggörande. Kommunen hämtar beteckningen senast när planen för första gången skickas till datasystemet för den byggda miljön. Beteckningarna är inte kommun- eller landskapsbundna.

Vill man det, kan kommunen också ge planen en kommunspecifik beteckning i sitt eget system. Uppgiften om den kommunspecifika beteckningen kan skickas till datasystemet för den byggda miljön. Då är planen sökbar där både med den nationella permanenta planbeteckningen och med den kommunspecifika beteckningen.

Tekniska identifierare för planobjekt och planbestämmelser

Enskilda objekt, såsom planobjekt och planbestämmelser, kommer i fortsättningen att ges en permanent teknisk identifierare i UUID-format (Universally Unique Identifier). Detta är ett sätt att specificera objekt i datasystem. Med hjälp av identifieraren vet systemen med säkerhet vilket objekt det är fråga om.

Den permanenta unika beteckningen för en plan (t.ex. AK-100254) ska inte förväxlas med dessa tekniska identifierare som används av datasystemet.

Programmen som används i kommunerna kommer i fortsättningen att automatiskt tilldela tekniska identifierare till objekten och dessa förmedlas till datasystemet för den byggda miljön i anslutning till planen i datamodellformat.

I samband med beslutsfattandet ska man godkänna en så kallad ”människoläsbar version” av planen, det vill säga en utskrift av den datamodellbaserade planinformationen som människan kan tolka. Denna visualisering kan till exempel vara en plankarta som godkänns i visningstjänsten eller i PDF-format och en tillhörande förteckning över planbestämmelser. 

Lagstiftningen ställer inga hinder för att godkänna en plan i datamodellformat även i något annat format, till exempel som PDF-utskrift, om det finns någon annan applikation som kan användas för att studera planmaterialet i datamodellformat och med hjälp av vilken beslutsfattarna kan tolka en plan som är under godkännande.

I VOOKA-projektet som Finlands miljöcentral och miljöministeriet driver tillsammans utreds hur planområdesgränserna i gällande detaljplaner och generalplaner i Finland kan exporteras till ett nationellt interoperabelt datamodellformat och föras in i datasystemet för den byggda miljön.

Man strävar inte efter att exportera alla planuppgifter till datamodellformatet. Projektets slutresultat är en omfattande registerkarta i vektorformat över planerna. Till en enskild plan fogas en identifikationskod, andra identifikationsuppgifter och en planavgränsning. Till avgränsningen länkas plankartan, planbestämmelserna och planbeskrivningen. Arbetet utförs i ett nära samarbete med kommunerna.

VOOKA-projektet inleddes med ett pilotprojekt tillsammans med kommunerna i Södra Savolax. Med hjälp av erfarenheterna från pilotprojektet avgörs vilket som är det bästa sättet att dela upp den omfattande arbetshelheten och upphandla arbetet samt vilken den slutliga avgränsningen är i fråga om det datainnehåll som förs in i datamodellen. Målet är att all planinformation ska vara tillgänglig i datasystemet före 1.1.2029.

Det finns ingen lagstadgad skyldighet att använda gällande material i datamodellformat eller att lägga till det i datasystemet. Kommunen kan till exempel själv bestämma hur man vill gå till väga med gällande tomtindelningar.

Ja. Olika typer av planer skickas i fortsättningen till datasystemet för den byggda miljön. Skyldigheten gäller detaljplaner, generalplaner och landskapsplaner. Detaljerade planslag beskrivs i det kodsystem(du blir omdirigerad till en annan tjänst) som används för att skapa datasystemet.

Planuppgifterna kan skickas från och med 1.1.2024 och ska skickas senast från och med 1.1.2029. Skyldigheten i lagen gäller endast nya planer.

En planändring kan ersätta en tidigare plan helt eller delvis. Kommunen skickar till datasystemet för den byggda miljön uppgift om vilka planer, planobjekt eller enskilda planbestämmelser den nya planen upphäver. Med hjälp av denna information anger Ryhti-systemet ett slutdatum för giltighetstiden för de ärenden som har upphävts.

Om hela planen upphävs

Kommunen skickar in beteckningen för en plan som den nya planen upphäver samt uppgiften om att planen upphävs i sin helhet. Statusen för den tidigare gällande planen i Ryhti-systemet ändras till ”upphävd”. Gamla planobjekt och -bestämmelser tilldelas ett slutdatum.

Om den nya planen upphäver hela planobjekt i den gällande planen

Kommunen får tillsammans med planen beteckningarna för de planobjekt och -bestämmelser som upphävs. Den tidigare planen och en del av objekten i den har kvar livscykelstatusen giltig. Upphävda planobjekt och planbestämmelser tilldelas automatiskt ett slutdatum.

Om den nya planen upphäver delar av planobjekten i den gällande planen

Kommunen får tillsammans med planen beteckningarna för de planobjekt som upphävs delvis. Med planen följer också ny geometridata för objekt som upphävs delvis. Delvis upphävda planobjekt har kvar livscykelstatusen giltig, men avgränsningen av dem ändras.

Planbilagor kan föras in i datasystemet för den byggda miljön och länkas därifrån. Exempelvis kan man till en begäran om utlåtande som skickas via e-post bifoga en länk till material i datasystemet för den byggda miljön.

Sändning av handlingar direkt från systemet, automatisering av begäran om myndighetsutlåtanden eller någon annan motsvarande funktion har i detta skede inte planerats.

GeoTIFF är en fil med en georefererad bild, vilket betyder att den innehåller information om var objektet är beläget och om koordinatsystemet.

I karttjänsten som ingår i datasystemet för den byggda miljön visualiseras planerna i datamodellformat enligt nationella anvisningar. Visningen av planen motsvarar alltså inte nödvändigtvis till alla delar den plankarta som kommunen har fattat beslut om. Genom att skicka in planerna i GeoTIFF-formatet säkerställer man att de kan visas exakt på det sätt som kommunen eller landskapet har beslutat.

Finlands miljöcentral skapar av GeoTIFF-materialet ett gränssnitt som myndigheterna kan nyttja. Även i karttjänsten som ingår i Ryhti-systemet används ett gränssnitt för visning av uppgifter.

Den nuvarande blanketten för uppföljning av detaljplanen försvann från tjänsten TYVI Pro i slutet av maj 2024. Den nya blanketten som upprätthålls av Finlands miljöcentral har öppnats i datasystemet för den byggda miljön (Ryhti) och togs i bruk senast i juni 2024. Förnyelsen orsakades av att den tidigare tjänsteleverantören har sagt upp tjänsten.

Senare är målet att kunna helt sluta fylla i uppföljningsblanketten och att nödvändiga uppgifter ska fås direkt från datasystemet för den byggda miljön.

Läs mer om blanketten för uppföljning av detaljplanen

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata skickar de befintliga byggnadsprojekt-, byggnads- och lägenhetsuppgifterna för alla kommuner i Finland som basuppgifter till datasystemet för den byggda miljön. Byggnadsinformationen från MDB fördes in i datasystemet för den byggda miljön som en masskörning under 2023.

Som basuppgifter hämtas dessutom undantagsbeslut från GISALU-materialet i Finlands miljöcentrals informationstjänst Liiteri.

I fortsättningen kommer byggnadsuppgifterna att vara heltäckande och tillförlitligt tillgängliga i datasystemet för den byggda miljön. Med andra ord kommer underhållet av byggnadsuppgifter att överföras från befolkningsdatasystemet som upprätthålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata till datasystemet för den byggda miljön (Ryhti).

Nej. Inlämnandet av uppgifter till datasystemet för den byggda miljön ersätter inlämningen till befolkningsdatasystemet.

Kommunerna går över till att använda datasystemet för den byggda miljön enskilt eller som kontrollerade grupper. Kommunen får information i god tid när övergången är redo att genomföras. Övergångsperioden avtalas tillsammans med kommunen.

Mellan datasystemet för den byggda miljön och MDB:s register skapas ett ändringsgränssnitt, med vilket de uppgifter som kommer efter masskörningen uppdateras i datasystemet tills kommunen har börjat använda datasystemet. Med andra ord kommer informationen att under övergångsfasen strömma direkt från MDB till datasystemet för den byggda miljön. Gränssnittet bryts först när kommunen själv kan spara information i datasystemet för den byggda miljön. Under övergångsfasen skickar kommunen information direkt till MDB.

För närvarande hämtas den permanenta byggnadsbeteckningen och lägenhetsbeteckningen från befolkningsdatasystemet. När kommunen har övergått till datasystemet för den byggda miljön hämtas den permanenta byggnadsbeteckningen och lägenhetsbeteckningen från datasystemet för den byggda miljön, dit också uppgifterna skickas.

Kommuner som håller i fastighetsregistret upprätthåller registret för sitt eget registerföringsområde som tidigare. Kommunerna riktar också själva planerna till fastigheterna.

Lantmäteriverket upprätthåller fastighetsregistret för alla andra områden. Av dessa områden är kommunerna enligt lagen skyldiga att lämna uppgifter till fastighetsdatasystemet och upprätthålla dem (lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster 4 §). När gränssnittet för datasystemet för den byggda miljön har tagits i bruk får Lantmäteriverket de behövliga planuppgifterna som för det egna registerföringsområdet via detta gränssnitt. Då uppfyller kommunerna också skyldigheten i fastighetsregisterlagen genom att lämna in planuppgifter till datasystemet för den byggda miljön. Inte ens i fråga om Lantmäteriverkets registerföringsområde kommer planerna i fortsättningen att riktas helt automatiskt mot fastighetsgränserna, utan en person är alltid med i tolkningen.

Den byggda miljön har en nyckelroll i huruvida Finland uppnår kolneutralitet 2035. Byggandet och byggnaderna orsakar 1/3 av Finlands växthusgasutsläpp. I byggandet används också stora mängder naturresurser och energi och produceras mycket avfall.

Närmare information om de konsekvenser som byggnader och områdesanvändning har bidrar till att minska den belastning på naturen och de klimatutsläpp som de orsakar. Med hjälp av riksomfattande information kan konsekvenserna av planerna följas upp och användas som underlag för beslut som minimerar miljöbelastningen. Uppgifterna om byggnadernas utsläpp, med andra ord de uppgifter som ingår i klimatdeklarationen, publiceras i datasystemet för den byggda miljön i anslutning till bygglovsprocessen. Vid sidan av datasystemet för den byggda miljön har man utvecklat en utsläppsdatabas för den byggda miljön med information om de genomsnittliga utsläppen för de byggnadsmaterial som används mest i Finland. Ett annat hjälpmedel som utvecklas är systemet för uppföljning av utsläpp från byggnader där man försöker utnyttja klimatdeklarationer och annat datainnehåll i uppföljningen av utsläpp från den byggda miljön.

Till datasystemet för den byggda miljön införs uppgifter om de material som använts i en byggnad. Då vet man redan på förhand vilka material som kan återvinnas när byggnaden ska repareras eller rivas. Denna information är väsentlig för att utveckla marknaden för cirkulär ekonomi för byggnadsmaterial och -avfall. I utvecklingen beaktas också kopplingarna till uppgifterna i avfallsregistret (SIIRTO).

Information som skapas i kommunernas områdesanvändning och byggande är offentlig myndighetsinformation som inte kan ägas. Myndigheten är innehavaren av informationen, men myndigheten kan inte kontrollera den på samma sätt som en privat innehavare av information.

På myndigheters information gäller offentlighetsprincipen. Enligt den har var och en rätt att ta del av en offentlig handling. En myndighet ska lämna ut informationen, om inte dess offentlighet har begränsats enligt lag. Enligt offentlighetslagen är det avgiftsfritt att ta del av en myndighetshandling, om det inte medför särskilda kostnader att hämta fram handlingen.

Kommunerna kan använda informationen som finns i deras egna datasystem och i datasystemet för den byggda miljön och använda informationen för att bilda egna dataprodukter, som de även i fortsättningen kan erbjuda via sina informationstjänster. Huvudmannen för datasystemet för den byggda miljön, Finlands miljöcentral, är ett statligt forsknings- och expertinstitut som inte har i uppgift att generera statsvinster med hjälp av systemet.

Utredning om myndighetens informationshantering och informationens offentlighet(du blir omdirigerad till en annan tjänst) (på finska)

Samhälleliga funktioner, såsom beskattningen, förutsätter formbunden information om till exempel byggnader. Lagstiftningen måste utvecklas så att den motsvarar behoven i ett samhälle som digitaliseras. Det behövs en viss bindande verkan som resulterar i ett nationellt enhetligt sätt att producera och dela informationsmaterial.

Många bestämmelser som styr datasystemet för den byggda miljön finns i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. På detta grundar sig till exempel överföringen av information mellan kommunen och datasystemet för den byggda miljön i första hand via gränssnitt. 

Behovet av en datasystemreform har också varit utgångspunkten för reformen av markanvändnings- och bygglagen. Enligt den nya bygglagen ska bygglov i fortsättningen sökas med en plan i datamodellformat eller i något annat maskinläsbar format. Tillståndspliktiga planerings- och utfallsmodeller sparas i datasystemet för den byggda miljön. Paragraferna om digitalisering inom områdesanvändningen i sin tur ingår i lagen om områdesanvändning och lagen om datasystemet för den byggda miljön.

Bygglagen träder i kraft 1.1.2025, lagen om områdesanvändning 1.1.2024 och lagen om datasystemet för den byggda miljön 1.1.2024.

Alla uppgifter i systemet öppnas inte för alla, utan viss information är endast tillgänglig till de myndigheter som behöver informationen i sina uppgifter. Var och en har rätt att dra nytta av myndigheternas offentliga information, men rätten begränsas till exempel av sekretess, tredje parters immateriella rättigheter och skyddet av personuppgifter.

Öppen tillgång till information ger stora fördelar, men all information kan inte hållas öppet tillgänglig. När gränserna för offentligheten bestäms måste man beakta till exempel den nationella säkerheten samt skyddet av privatliv och personuppgifter. Till exempel byggnadsuppgifter kan vara personuppgifter.

I datasystemet för den byggda miljön identifieras information som är nödvändig och viktig med tanke på samhället och som bör vara nationellt tillgänglig för användning av myndigheter och parter samt för offentligt bruk. Om det är fråga om information som inte är betydande och nödvändiga för samhället, samlar staten i regel inte in informationen. Beslut om göra denna information öppet tillgänglig fattas av objektens ägare.

EU-lagstiftningen styr den offentliga informationens öppenhet och avgiftsfrihet. Europeiska unionens direktiv om öppna data trädde i kraft i Finland 2021. Direktivet begränsar myndigheternas rätt att dra ekonomisk nytta av den information som de producerar. I verkställighetsförordningen för direktivet definieras planmaterial som en värdefull resurs, det vill säga som öppna data, som måste finnas kostnadsfritt tillgänglig i gränssnittstjänsten och nedladdningstjänsten.